Home sweet Home....

I drömmarnas värld...

20 Aug 2015

Jag upplever det som mycket intressant och lärorikt att observera kroppens och hjärnans alla signaler, bearbetningar,återhämtningar och reparationer som kan visa sig på så många olika sätt.

Jag tänker nu på när jag varit hemma i Sverige i ca 1 vecka och blev helt akut trött och sov nästan i 2 dygn, under alla dessa timmar så drömde jag i princip ingenting,det tolkar jag som hjärnan verkligen behövde vila helt nollställd,när jag sedan hade återhämtat mig, och återgått till mina vanliga sov vanor ,DÅ började min hjärna att bearbeta och vända ut och in på vad jag varit med om.

Kan ju säga att jag inte hade en "lugn" behaglig natt på ca 1 vecka,drömmarna kastade mig fram och tillbaka,från mörka regniga vägar med återvändsgränder,felkörningar,helt vilse med panikkänslor,till att jag var åter i huset på Mallorca,hästar,hundar,människor i en salig röra,visste i bland inte var jag var när jag vaknade på mornarna....

Samtidigt förstod jag att detta var nyttigt och nödvändigt att låta mina drömmar få reda ut och bearbeta mina upplevelser,och det kändes så skönt när drömmarna började återgå till det "normala" igen...

Även fast det nu gått över 6 månader sen jag kom hem,så tänker jag dagligen på min vistelse på Mallorca och hela tiden ändras mitt tanke perspektiv och jag upplever hela tiden nya synvinklar....ibland känns det helt overkligt...typ helt galet att göra som jag gjorde...

I slutet av Maj åkte jag tillbaka till denna Magiska ö i 10 dgr,nu som turist,jag var ganska så spänd på hur jag skulle reagera på att vara tillbaka, skulle jag få samma längtan och önskan om att kunna få bo och leva där igen...och skulle jag känna en slags sorg när det var dax att åka hem igen...som jag så ofta gjort förr ,innan jag förverkligade min dröm....

Förvånadsvärt kändes allt bara bra,jag njöt av att bara kunna njuta av sol,bad,vila,god mat,träffa roliga människor,nya och gamla vänner.Det som kändes lite vemodigt var nog att jag påmindes om hur jag åkt runt på denna ö,lärt mig hitta nästan överallt,fått så många annorlunda minnen från så många olika människor och ställen och händelser....

Det bästa av allt var dock,att det kändes BRA att åka till flygplatsen för att flyga hem igen,det har det aldrig någonsin känts förut....och jag tror jag vet varför...för under min tid som boende på Mallorca skjutsade jag ofta mina nära,kära och vänner till flygplatsen när DOM skulle åka hem....och det kan jag säga var 7 resor värre att bli lämnad, än att åka själv!!!

Livet är underbart,fullt av nya erfarenheter och lärdomar, som en bergochdalbana, i bland får man hålla i sig,och i bland är det bara hoppa och blunda....

Tack för att ni läser /Marie  <3

Att lyssna på kroppens signaler....

30 Jul 2015

Om man tar sig tid att lyssna och lära sig olika signaler från sin kropp utifrån olika situationer,så kan man lära sig mycket hur man själv fungerar, att reflektera och analysera vid vilka speciella tillfällen kroppen reagerat annorlunda och därefter agera utifrån vad kroppen/hjärnan talar om vad den behöver minskar riskerna avsevärt med att bli utbränd.

Som jag skrev i förra bloggavsnittet,så började jag med storstädning,målning,tapetsering,helt enkelt en "Homemakeover",var på fest 3dagar efter hemkomsten,sprudlade  av energi! Ömheten i huvudet och ena delen av ansiktet,samt stickningarna i ena ögat fanns dock fortfarande kvar,så efter en vecka fick jag uppsöka vårdcentralen igen,tog lite nya prover och hade fått bältros som evu.diagnos, eftersom jag nu ochså hade små röda utslag vid ena sidan av pannan.

Då i ugnefär samma veva,ca 1 vecka efter hemkomsten blev jag plötsligt akut TRÖTT, som en blixt från en klar himmel och jag bara kände att jag var tvungen att sova, precis exact på minuten,kunde inte vänta en sekund till !

Soffan var närmast, la mig och sa till övriga familjen att NU måste jag sova, och det gjorde jag, första eftermiddagen slocknade jag till kl 21:00,var vaken ca 1 timme och fortsatte sedan att sova hela natten till ca 10.00 näst kommande morgon. kände mig lite piggare under dagen men samma trötthet kom igen på eftermiddagen och jag sov lika länge som föregående dygn !

Dag 3 sov jag bara någon timme på eftermiddagen,och började långsamt känna mig "pigg" igen,samtidigt kände jag att ömheten i hårbotten,smärtan i ansiktet samt stickningarna i ögat hade blivit mycket bättre,och när läkaren från vårdcentralen ringde mig angående provsvaren som hade varit helt normala, så var nästan all symtom borta! Vi båda kunde därmed konstantera att det hade varit stressrelaterat,och uppstått i samband med all planering och oro att ensam ta mig hem genom Europa och späddes ytterligare på av alla "incidenter" som hände under resans gång! 

Kroppen och hjärnan är fantastisk , håller focus,energi,skärpa uthållighet,mod och vad man nu ber den om när det verkligen gäller! Det som sen är SÅ viktigt är att ge sig själv all den återhämtning som behövs efter olika, vad det nu gäller,prestationer,VILA och ÅTERHÄMTNING!

 Det är därför mental träning är ett SÅ bra redskap, att stärka sin mentala styrka, lära sig plocka fram resurser som man kanske inte vet att man har.....

Det är sånt som jag upplever som så viktigt. Att vara mentalt stark ,leder ochså till en bra självkänsla, att du kan lita på dig själv .För den personen som du ska leva med hela ditt liv, är ju faktiskt du själv!

Tack för att du läser/Marie  <3

Happy ending......:)

7 Jun 2015

Jag vaknade av rösten från Stena lines högtalare som talade om att om 1 timme skulle vi befinna oss vid Göteborgs hamn,jag klädde på mig snabbt för att ta hundarna ut till rastdäcket,stackars Benny som vägrat utföra något kvällen innan borde ju nu vara enormt kissnödig.

Så ut på ett blåsigt kallt däck,och fick samsas om utrymmet tillsammans med några andra hundar, Petter kissade ganska så snabbt,men Benny...not...efter 10 min försök förstod jag att han även denna gången INTE tänkte att uträtta något behov,så det var bara att återvända till hytten och hundarna fick sin frukost innan det var dax att ta sig ner till bilen. Bad återigen en tyst bön om att dom inte skulle dra i väg hysteriskt i kopplen nedför trappen, då jag nu hade ännu mera packning sedan taxfree besöket,och tänk vad kloka mina goa hundar kan vara,skötte sig perfekt och hoppade glatt in i bilen,tror dom fattar när det är allvar med att sköta sig!

Åh SÅ skönt det kändes att få åka ut från båten ned på kajen,och sedan ta sikte på vilken väg som gick till Örebro,kanske något för Barcelona att ta efter....VÄGSKYLTNING...som Göteborg hade klart och tydliga vägvisare till vart man skulle åka!

Så fort jag kommit ut ur stan, hittade jag en mack med stort bra grönområde, ut med båda hundarna, klockan var nu 9.30 och Benny hade senast uträttat sina behov kl 17:00 föregående eftermiddag, alltså hade han hållt sig i 16,5 timmar!!! Nu dög dock platsen och han kissade lääänge....och skötte även magen, kändes så skönt att ha 2 välrastade hundar att lasta in och veta att nu är nästa stopp på Sjötorps gård!

Det var länge sen jag kört från Göteborg och hade glömt bort vilken jobbig väg detta är....70 km...90 km...50 km...110 km...80km....typ så hela tiden...frusterande när jag blivit van med autobahn...

Resan gick dock fort,så 13.15 rullade mitt lilla eqiupage in på gården ,hundarna såg lite förvånade ut när dom hoppade ut, jag tyckte konstigt nog inte det kändes som om jag varit borta i 9 månader, så nu var det bara att börja packa ur transporten och bära in alla grejjor,möbler m.m igen!

Dock förstod jag ganska så snabbt när jag kommit in i huset,där en man bott ensam... ,att här är det inte bara att flytta in....alltså blev det typ inflyttningsstädning och tyckte att det var lika bra att måla och tapetsera om i de flesta rummen, sagt och gjort operation renovering/uppfräschning påbörjades omedelbart,dock gjorde fortfarande min hårbotten ont,och huden vid pannan var grymt öm,och det stack i ett öga,och efter mina tidigare googlingar om det ena och det andra, ringde jag till Jourmottagningen och fick omedelbart en akuttid för provtagning,precis när jag var klar hos Doktorn så ringer hästleverantören, nu samma Svenska firma som skjutsade ner mina hästar till Mallorca, (nu med chefen som chaufför) och säger att dom är på gården om 10 min!!!

Skyndar mig hem,dom hann före och när jag kommer hem är dom redan i sina boxar i stallet!! Åh vilket härligt återseénde!

Dom rullar sig i sina nyspånade boxar,fina välmående,lite solfjäder formade svansar,men med SÅ glada ögon! Fick berättat att det Holländska stallet dom stått i ,är av toppklass,daglig utevistelse,veterinär som kollar alla hästarna en gång om dagen,eftersom det är ett handels/övernattningsstall där många hästar passerar.

På kvällen när jag låg i min gamla säng,(och då menar jag gammal, den hade blivit typ som en hängmatta...vilket ochså resulterade i en ny underbar stor 2.20 x2.20 lila continentalsäng) somnade jag med mina tankar på "min" lilla Malloriqinska Finca,och när jag blundade kändes det nästan som om jag var där.....konstig känsla

Och om mera konstiga känslor och bearbetningar hjärnan kan göra kommer i nästa bloggavsnitt....

Tack för att ni läser/Marie  >3

Lyckan av att få höra rösten från en Göteborgare...

14 May 2015

Helt plötsligt slog det mig att jag nästan glömt bort hur mina hästar hade det på sin färd...... enligt uppgift så skulle ju dom ha anlänt hem till stallet i Örebro på Söndagen,och nu var det Tisdag morgon och ena dottern skriver på message och undrar över var dom är....dom där hemma hade trampat runt och väntat på dom i 2 dagar.... NU blev jag orolig, mailar omedelbart till tjejen på Mallorca som ochså hade en häst med till Sverige,får svar att hon fått ett mail från transportören där han skrivit att han väntar på ett foto av de 2 skadade Svenska hästarnas svansar !!! VADÅ skadade?? Jag blir iskall i hela kroppen och för en stund så känns min situation, sittandes väntande på ett hotel,som en totalt ointressant oviktigt bagatell....

Jag får mailadressen till transportören och skriver omedelbart om mina frågor och kräver ett besked över vad som har hänt !!

Svaret kommer som tur är snabbt,tillsammans med fotot med deras svansar där jag till min stora lättnad kan konstantera att det bara är håret uppe vid svansroten som typ blivit som en solfjäder,alltså tryckt svansarna mot något under transporten från Mallorca till Barcelona,VILKEN lättnad! Jag hade typ väntat mig en köttig sårig avskavd svansrot.... 

Angående leveranstiden som jag fått uppgift om skulle ha varit Söndag så måste någon slags missuppfattning skett mellan transportören och ägaren av den andra Svenska hästen,för transportören hade i sin planering att hästarna skulle vara i Sverige på Onsdag eller Torsdagen,och skulle lastas och åka med färjan till Malmö nu på Tisdag kvällen. Jag undrade då lite upprört,om hästarna rest runt i lastbil sedan dom blivit hämtade i Barcelona på Torsdagen...? Fick som tur var ett lugnande svar att dom varit i Holland i deras övernattnings stall sedan Lördagen,och fått gå i hage och blivit väl omhändertagna !

Kändes lite märkligt att veta att mina älsklingar just nu befann sig ca 20 mil från mig,och att vi skulle åka samtidigt över vattnet fast från olika färjedestinationer.

Nu hade jag bara ytterligare en dag att slå ihjäl innan jag äntligen skulle få ta Stena line färjan hem....3:dje gången gillt....eller... kändes ganska så skönt att veta att hamnen bara låg 10 min bilväg från Hotellet,vilket jag hade lyckats förhandlat till mig en xtra timme på rummet innan utcheckningen, så klockan 12 fick jag och hundarna bege oss till foajén för att hitta något lämpligt avsides hörn för att invänta att klockan skulle bli 17:00...

Jag hittade en lämplig fåtölj som jag satte fast deras koppel under fåtöljsbenen och efter en stund när dom förstått att nu är det här vi ska vara,blev det ganska så trevligt när dom la sig till rätta och jag fick ordning på wifin till datorn,och jag började att googla på "ont i hårbotten",för det hade jag verkligen,samt super öm ner i pannan mot ena ögat som det stack till i då och då.Det som stämde in på mina symtom var om man blivit biten av en fästing,och jag hade som en liten röd "pippla" precis vid ögonbrynet,vidare stod det att om det spridit sig till ögat så skulle man omedelbart söka vård,för det  fanns stora risker att hornhinnan i ögat kunde skadas.....OMG!!

Under tiden där i fåtöljen passerade en del människor,som naturligtvis ville klappa dom söta vovvarna,varav en Tysk lite salongsberusad man som passerade väldigt många gånger och som VARJE gång skulle klappa och snacka med Petter och Benny,vilket resulterade i att dom hade svårt att komma till ro, sista gången han kom förbi skulle han visa kort på sin hund...

Tror sedan att han fattade läget då jag med kropps språk och ansträngt leende äntligen lyckades få honom att förstå att det var färdigklappat efter 5 passeringar...som jag ganska snabbt ochså förstod att jag hade placerat mig på vägen till baren....:)

..Äntligen hade klockan blivit 17:00 så först blev det en långpromenad med hundarna innan det var dax att köra den sista biten som skulle föra mig till båten och till Svensk mark.

Det hade hunnit att bli mörkt och det regnade igen,jag följde skyltarna mot hamnen och precis vid sista stoppljuset blir jag osäker på vilken fil jag ska ta för att komma över till hamnen...tar naturligtvis fel,tror tusan inte det är sant och känner ett sting av stress att jag inte kommer hitta rätt kaj och kanske även missar denna båt!!!

Som tur var hittar jag en avtagsväg lite längre bort som gick bra att vända även med transporten,fokuserar på att skärpa mig och hittar en väg in på kajen,ser Stena line och förstår ju att jag måste vara rätt,sedan är det då bara att hitta rätt kö att ställ mig i,finns köer med husbilar,lastbilar,personbilar, ser dock ingen med släpvagn/hästtransport...så jag chansar på husbilskön för dom är ju ganska så höga,försäkerhets skull ser jag en färjepersonal,som jag vevar ner rutan och ropar till Is this the right line for my car ?? och jag kan bara säga,att det svaret kommer jag alltid att komma i håg,ugnefär som en gammal krigsfilm när hjälten krypande tagit sig över gränsen och får höra sitt modersmål...,vilket i detta fall var färjepersonalen som svarar mig på bredaste klingande GÖTEBORSKA: DE BLIR LA BRA !!!

Efter att ha kört på färjan och parkerat, var det bara att ta sig upp 2 trappor med 2 hundar och 2 stora väskor,innehållande allt från hundmat till en dator,samt att leta sig fram i korridorerna till våran lilla "hundhytt" som faktiskt var möblerad med en hundbädd,jag hade valt en fönsterhytt och det var fantastiskt vackert att titta ut över vattnet och staden Kiel i kvällsbelysning.... vackrast var dock min vetskap att jag nu äntligen var på rätt plats och att jag kunde börja slappna av...

Hundarna verkade trivas direkt,och efter en liten överenskommelse med dem, var det ok att jag fick göra en liten snabbvisit på Taxfreen, jag hade nämligen lite bensinpengar över....Jag blev förvånad över min egen reaktion att jag reagerade på att så många pratade Svenska,samt att alla var så stora och långa....tänk så snabbt man vänjer sig vid nya situationer med tanke på att de flesta Spanjorer är ganska små och korta. Jag lyckades fylla en kasse med div Taxfree fynd och skyndade mig ner till hundarna för att äta våran middag,jag hade ju provianterat mig från Best westerns fantastiska frukostbuffé, och avnjöt en god Laxsmörgås...:)

Sedan var det då dax att söka upp hundarnas rastställe som låg ute på däck, inte så trevligt......vinden ven och det spöregnade,Petter lyckades hitta ett ställe som dög att kissa på, men Benny TOTALVÄGRADE!! Hans fina ögon tittade på mig och sa typ: snälla låt mig slippa....ok, vad kunde jag göra, det var bara att hoppas att han kunde hålla sig ända till i morgon bitti...

Tillbaka i den, för mig,och även för hundarna mysiga hytten,tog jag en dusch och kröp ner i sängen och kollade på Svensk TV

När jag sedan släckte ljuset,Petter snusande vid mina fötter,Benny utsträckt på golvet och båtens motorer var otroligt rogivande somnade jag helt underbart skönt med vetskapen om att i morgon när jag vaknade var det i Sverige, Göteborg och en liten tur på 28 mil innan jag skulle vara hemma på gården i Örebro.....  

 Tack för att ni läser/Marie  <3

Relaxing in Kiel...

27 Apr 2015

Jag vaknade vid 9-tiden efter en riktigt djupsömnsnatt,kände mig riktigt pigg trots den 30 timmars maraton/mardröms körningen,det var bara den ömma hårbotten och ömheten ner över höger sida av pannan,samt stickningar i höger öga som störde.Hundarna var mycket ivriga att få komma ut,Benny sköter sig alltid i koppel,medans Petter ylade och drog hysteriskt när vi gick genom hotell korridoren,väntade på hissen som slutligen tog oss ner i lobbyn och ut mot friheten som denna gång,som jag tidigare berättat var mot ett stort grönområde,stackars Petter var så stressad så han hade svårt att koncentrera sig på vad han borde göra,och när han kissade så skakade benen på honom....gubben....

Efter morgon promenaden och hundarnas frukost,var det då dax för min utfodring som jag även denna gång valde att ta upp till rummet,och jag säger bara vilken FRUKOST, skulle mer kalla det för Brunch,så mycket gott,allt från många sorters olika sorters bröd, alla pålägg,ägg,korv,köttbullar,stekt potatis,rökt lax med goda röror,omeletter,räkor,smoothies,juicer,Crossianter,Wienerbröd,chokladbitar och Nutella m.m  m.m

Och som min bricka var lastad....var glad att jag var typ sist in i matsalen så jag var nästintill ensam när jag plockade på mat så att jag hade så jag klarade mig gott och väl både till lunch och middag....fick be en städerska öppna min rumsdörr,eftersom det var omöjligt att låsa upp och hålla i brickan samtidigt ! 5 Stjärnor där Best westerner hotell!! 

Vid 12-tiden ringde Gulliga Michelle från Sos,hon hade kollat upp mitt ärende när hon började sitt pass och trodde inte heller att det var sant med all otur,kändes väldigt omtänksamt att hon bara ringde och frågade hur allt var osv,och bad mig att ringa henne när jag åter var i Sverige så att hon fick höra att vi var tillbaka helskinnande!

Dagen gick förvånansvärt fort, flera promenader i det grådisiga Kiel,avlöstes med Internetsurf och till min stora glädje upptäckte jag att sista deltävlingen av Melodifestivalen fanns bland dom tillgängliga TV programmen,så nerbäddad i en skön säng med lite nutella och andra smågoda bakverk samt kaffe som fanns på rummet och regnet smattrande mot rutan hade vi det ganska så mysigt,hundarna och jag!

Sista rastningen på kvällen var det förstås ganska så mörkt,dåligt med lyktstolpar, men med 2 hundar brukar jag aldrig känna mig rädd,men läskigt blev det när jag hörde inifrån skogen,troligtvis några äldre tonårsgrabbar som skrek till varandra på Tyska....med min fantasi blev det plötsligt till en gammal film,där SS.soldaterna letade efter gömda människor...usch...,så det blev typ språngmarch tillbaka till hotellet,snabbdusch, åter till den sköna sängen för ett besök i drömmarnas värld,somnade snabbt med vetskap om att nästa kväll så skulle jag befinna mig på en båt på väg till Sverige och Göteborg!!!

Tack för att ni läser/Marie <3

Genom ett regnigt Europa.....

11 Apr 2015

Efter en något mindre god natts sömn,så upprepades morgon "rutinerna", antagligen mina första och sista "powerwalkar" på Barcelonas gator till närmsta park för att trängas med stadens andra kissnödiga hundar. Tillbaka på hotellet hämtades frukosten till rummet,och vips så var klockan 11:00 och det var dags att samla i hop alla väskor,packningar och 2 hundar och bege sig ner till receptionen,där faktiskt Taxi chauförren punktligt väntade.

Taxi chauffören visste dock inte om mina hundar,men som tur var hade han en Combi så det passade ju bra! När vi lastat in och sitter i bilen och ska åka,kommer portieren springande och det uppstår diskussion  över telefonräkningen,som jag blivit ombedd att ringa div telefonsamtal till sos/försäkringsbolaget,får "övertyga" receptionisten att dom kommer att få betalt av samma som betalar hotellet, och att jag fortfarande inte har några pengar!! Till slut ger han ger sig motvilligt....  Taxi chauförren som nu skulle skjutsa mig att hämta bilen och transporten ,hittade tyvärr inte till Toyota verkstaden utan snurrade runt i stan pratandes Spanska för sig själv i ca 30 min innan vi var framme.

Väntans tider i Barcelona...

27 Mar 2015

Kände mig konstigt nog ganska så pigg när jag vaknade vid 9-tiden, förutom att hårbotten var så öm så det knappt gick att borsta håret....,hundarna som är vana vid att alltid bara få en dörr öppnad och springa ut själva,var ganska så ivriga på att få lämna hotelrummet för en promenad.

Barcelona i morgonljuset var dock en trevligare upplevelse än nattetid. husen,butikerna och miljön,påminde mig mycket om Frankrike ,vi befann ju oss fortfarande mitt i City,och hundarna och jag satte nog nytt rekord med att ta oss till den lilla parken,vi fick typ trottoaren för oss själva med en galen,dragande Petter i täten... Efter att hundarna blivit rastade och fått sin mat,så hämtade jag upp min frukost till rummet,eftersom jag inte ville lämna hundarna ensamma mer än nödvändigt.

Sedan ringde någon från Sos i Danmark(,fanns ju telefon på rummet) det är något slags samarbete,mellan Sverige,Danmark och mitt försäkringsbolag,hon talade om att bilen skulle vara klar i morgon ,och att pengar skulle ordnas till mig under dagen,jag talar då om att Mariella hade sagt att en Taxi skulle beställas och köra mig till Svenska konsulatet för ett provisoriskt pass,men Sos kvinnan säger att det inte kommer att behövas,och att jag kommer att få hämta ut pengar på Western Union under dagen.Det lät ju riktigt bra,så jag kopplade upp mig på min dator som jag som tur var hade tagit med mig,så skönt det kändes att helt plötsligt igen få kontakt med mina nära och kära,och fick hjälp med att spärra alla kort,mobiler,anmäla stulet körkort,pass m.m Jag hann även med några mer hundpromenader i lugnet före stormen...

Nu startar plötsligt den stora förrvirringen:Helt plötsligt var allt som var ordnat,defintivt rena rama kaosen,en Sos man från Danmark,ringer och säger att pengar skulle vara på väg till Western union,så frågar han om jag har någon legitamation...??Förklarar igen att jag har absolut INGENTING,och att jag frågade i morse om jag behövde skaffa ett provisoriskt pass!!

 Eftersom Svenska konsulatet stänger 14.30,  och klockan nu var 15.30, så var ju det ganska så kört och dagen efter var det Lördag och då var konsulatet stängt!!Sedan får jag besked från sos,att Länsförsäkringar  endast godkänner att betala ut 5000kr,vilket inte räcker till bensin och vägtullar, Sos säger att dom inte kan påverka det beslutet....jag ber då att få nummer och namn på ansvarig på Länsförsäkringar, ringer då upp chefen  och frågar vad han tycker att jag ska göra när jag får bensinstopp ,utan mobil eller pengar,ska jag då stoppa en bil och be dem ringa sos igen....?? .han ändrar sig dock snabbt och godkänner nu 800 eu....Ganska så otroligt att behöva "strida" för 2000kr,då försäkringen jag hade innehöll allt från att om jag skulle bli allvarligt sjuk/skadad att bli transporterad till annat land/stad om specialistvård skulle krävas,till att om jag skulle avlida så ingick flygtransport hem.
Meddelar sos att det nu är beviljat,under tiden har dom lyckats ordna någon slags nödlösning att något bolag dom samarbetar med,ska komma till mitt hotel och lämna pengar,MEN då har dom bara lyckats få tag på 530eu!!,

Tror tusan inte att det är sant!! Dom frågar då om jag kan åka en "liten" omväg via Schweiz på vägen till Kiel,och hämta resterande pengar på ett annat ställe..., Under tiden har en väninna till mig som bor på Mallorca,fina Anette Leveau,som jag berättat problemet för, lyckats fått tag på sin Svåger som bor i Barcelona, och han kommer som en manlig ängel till hotellet och ger mig 270eu, vilka han sedan får hämta ut på Westernunion. Tack och lov för så fina,snälla människor!

Tjuvar,Poliser och Spöken...

22 Mar 2015

Enligt min vägbeskrivning som jag skrivit ut så skulle jag typ: Köra söderut,ta vänster vid den o den gatan,höger vid den och den gatan osv.,eftersom inga skyltar var belysta så var det i princip omöjligt att innifrån en bil med alla rutorna nedstänkta med smutsigt vatten och i en mycket trafikerad stad försöka att leta sig fram via den metoden.Nu i efterhand förstår jag inte riktigt varför jag använde mig av GPS:en,kanske för att jag en hel del gånger kommit helt fel på Mallorca när jag letat efter adresser...

I vilket fall så så följde jag strömmen av bilar och efter 10 min befann jag mig på en 3 filad väg mitt i City, stog i mitten filen och väntade på grönt ljus,då en man på motorcykel plötsligt dyker upp jämsides på min högra sida och pekar bakåt åt min bil ,jag kollar i backspegeln och ser då att dom 2 ljusen på hästtransporten inte lyser,tror förstås att det är det han menar,förbannar mig själv att jag inte lydde Victorias råd med att fixa dem INNAN resan...

Han gestikulerar till mig att följa efter honom,i nästa korsning svänger han höger och vinkar med sin arm att jag ska köra efter,jag ser då en mack som ligger precis i korsningen,så jag svänger naturligtvis in på den,parkerar mitt på stationen med ca 20 meter till själva stationshuset.Eftersom jag ska kolla lamporna och om det är något glapp vid kontakten så måste jag ju ha tändningen på,jag lägger min handväska på golvet framför min förarstol,bilen är som sagt fullproppad av saker,passagerarsätet var upptaget med 3 stora klädpåsar som satt fast med bältet,jag lämnade aldrig bilen,stog bara bak vid kontakten och grejade.Jag lägger märke till att en man passerar på passargerarsidan av bilen,jag tänker inte något speciellt på det,eftersom det är mycket folk i rörelse,dels på macken och även på gatorna.

Jag går in i bilen igen och hämtar en spray som kan hjälpa mot dålig kontakt som Victoria hade köpt till mig.. men ljusen lyser med sin frånvaro,jag går då in i bilen igen för att ta ur nycklarna och för att fråga om hjälp på macken. Då upptäcker jag att passagerar dörren inte är riktigt stängd...jag går då runt bilen och ser att en handduk ramlat ut på marken...och just då tänkte jag : Helvete!! Väskan!!  Springer runt till förardörren och mycket riktigt, det finns ingen väska kvar framför stolen på golvet !! 

Jag förstår direkt att det var mannen som gått förbi som sedan måste ha krypit tillbaka när jag sprayade oljan i kontakten,och ålat sig över klädpåsarna fram till väskan på golvet !

Jag bara skrek till människorna som fanns i närheten,att jag blivit rånad/bestulen och om någon hade sett mannen,eller vart han tog vägen??? INGEN hade sett någonting ! Strax efteråt upptäcker jag att höger bildäck är totalt sönderskuret ! Nu känner jag hur paniken och desperationen kommer vällande,precis då kommer mannen på motorcykeln åkandes,jag tror då i min oskuld att han kanske kan hjälpa mig att hitta tjuven...men när han fattar att operationen redan är utförd,drar han i väg i racerfart !

Precis ALLT är borta,Svenska och Spanska mobilen,plånboken,pengar,alla bankkort,pass, båtbiljett, alla personliga tillhörigheter... har aldrig känt mig så utlämnad någonsin !!Springer in på macken,men där har dom ingen telefon.möter en Spanjor som kan Engelska och är mycket vänlig och hjälpsam,han ringer först polisen och sedan får jag låna mobilen och ringa Eurocar Sos vägassistans, en superbra försäkring som jag haft många år men hitintills aldrig behövt använda mig av,jag var tämligen hysterisk när jag förklarade min situation och att jag måste vara i Kiel nästkommande kväll för att hinna med båten,en liten resa på 186 mil,och att däcket måste bytas omedelbart osv.

När jag äntligen slutade prata och tjejen i andra sidan luren fick möjlighet att börja förklara vad som nu skulle hända,gjorde att jag började känna mig lite lugnare,jag hade tur att just Mariella var tjänstgörande den kvällen,för det skulle senare visa sig att hon och hennes kollega Michelle verkligen var rätt personer på rätt arbetsplats,vilket man inte kunde säga att många av dom andra anställda på Sos var....vilket jag också påpekade för alla inblandade lite senare. Under tiden vi pratade så hade polisen hunnit att komma,och vi bestämde att jag skulle ringa upp Sos igen när jag kommit till polisstationen,eftersom jag inte hade någon tillgång till någon mobil,kändes lite läskigt att avsluta samtalet,lite som om jag inte skulle få tag på dem igen.

Poliserna som kom var lugna och trevliga,och jag blir lite full i skratt att jag la märke till att den ena såg riktigt bra ut....:) tur i oturen var att polisstationen låg bara några minuter därifrån,så jag fick köra försiktigt på fälgen. Jag fick parkera utanför på gatan och jag kommer i håg att den snygga fick övertyga mig om att jag lugnt kunde lämna bilen och transporten utan att riskera att transporten plundrades,och när jag såg mig omkring så hade dom alltid en polis som "vaktade" utanför polishuset.

Mina stackars hundar var verkligen behov av rastning,mat och vatten,så jag försökte få dem att kissa mitt i Barcelona city,dom såg helt förvirrade ut,så några behov blev inte gjorda,likaså ville dom inte ha något vatten, kände sig nog mest trygga i bilen...

Väl inne på polisstationen fick jag låna telefonen och ringa upp sos igen,och Marielle fanns kvar ! Med lugn och trygg röst förklarade hon nu att dom skulle boka hotelrum till mig och hundarna,bilen och transporten skulle en bogseringsfirma hämta däcket skulle bytas och transporten skulle stå väl skyddad i ett garage.Men i min värld ville jag åka vidare redan samma kväll,och jag åberopar då vad försäkringen lovar,att hjälp och och åtgärdan ska ske inom en timme!

Mariella svarar då lugnt och sansat, det gäller i Sverige, nu är du i Spanien....Ta det lugnt,det kommer fixa sig med allt.Hon hade även kontaktat mitt försäkringsbolag, jag hade tecknat en specialförsäkring innan jag åkte,som täckte mycket ,så jag skulle inte behöva oroa mig över det ekonomiska....

Ok,jag förstod att jag fick lägga min surprise hemkomst på hyllan,jag fick i stället ringa hem och berätta att jag stod på polisstationen i Barcelona och hade blivit rånad på typ "ALLT"....Det blev ju i och för sig ochså en slags överraskning...

Jag fick fylla i en polisanmälan och sedan blev det en väldig väntan på ett hotelrum,poliserna som eskorterade mig från macken var ute på nya uppdrag,så jag fick hålla tillgodo med "kontorspoliserna" som till en början var mycket trevliga,typ:Mi casa es tu casa..ingen av dem kunde knappt någon Engelska,så jag pratade på med den Spanskan jag lärt mig,tills då Polischefen kommer och säger att han pratar Engelska perfecto,ok superbra! Jag måste låna telefonen många gånger,för nu har Mariella slutat sitt pass,och det tar ett tag innan jag får tag på den personen som tagit över efter henne,och jag undrar förstås över var jag ska sova,stölden hände ca klockan 20:00,var på polisstationen 21:00, när klockan är 23:00 får jag meddelande om att bärgningsbilen är på väg,jag måste då hämta ut hundarna och packning ur bilen,fortfarande inget besked om något hotel... när bärgningsgubbarna kommer tar jag först ut 3 stora kassar med hundmat och vad som behövs,jag bär in dem på stationen och frågar om jag kan få ställa dem i närheten av disken,eftersom det är svårt att samtidigt rasta hundarna med allt detta, MEN då förstår ni ,då har dom snälla poliserna plötsligt blivit Mr,Hyde,NEJ, dom kan verkligen inte ansvara för mina kassar,och inte heller ställa dem innanför disken 15 min,och det är verkligen ingen avställningsplats,och den Engelskspråkiga chefen kan helt plötsligt bara Spanska...vilket jag då påpekar med, What happends with your very good English?? och kände hur jag höjde mina ögonbrybryn och spännde blicken i hans ögon....Tack&lov att jag stannade med det,vet ju aldrig om jag annars hade fått en cell i stället för ett hotelrum...

Jag samlar i hop mitt bagage lite dramatiskt, och tar med dom ut tillbaka och hämtar ut hundarna ur bilen.ja det gick ju ochså 2 förrvirrade hundar,3 stora kassar och en trött matte och nu äntligen väljer dom att kissa !

Jag sätter sedan fast dem utanför polisstationen ,går in igen och får låna telefonen och ringer och frågar vad det är som är så problematiskt att fixa fram ett hotelrum?? Jo men precis då hade dom hittat ett,och en Taxi var på väg....ok går ut och väntar...efter ytterligare 30 min har ingen bil dykt upp, in och ringer igen....Jo ,NU ska den precis ha åkt..efter ytterligare 15 min dyker den äntligen upp,då har jag och hundarna stått ute i kylan i över 1 timme.

Klockan 02:00 är vi då äntligen på plats på ett hotel,även det mitt i stan,frågar i receptionen efter något lämpligt ställe att rasta hundarna,och får vägen förklarad till en park i närheten.Barcelona by night,är inget jag rekommenderar med eller utan hundar...tycker jag ser skumma typer i varje gathörn, och det känns skönt att komma tillbaka till hotellet,jag beställer en kopp varm choklad,som senare levereras till rummet och då hade dom även tagit med 2 varma croissenter....smakade ljuvligt.

Innan jag somnade tänkte jag på, att troligtvis så skar motorcykelmannen sönder däcket redan vid trafikljuset,och att det var det han pekade på ,att jag skulle haft punktering,och jag tackar alla mina änglar att jag inte körde efter honom,då troligen in på någon bakgata,och vad som kunde ha hänt där vill jag inte ens tänka på...har i efterhand fått reda på att detta är mycket vanligt tillvägagångssätt,och ibland tvingar dom ut människorna ur bilen ,kör i väg och tar vad dom vill ha och dumpar bilen någonstans..och då tänker ju jag förstås om detta hade skett,på mina vovvar som satt längst bak och inte syndes..

Vi somnade ganska snabbt alla 3, rummet var ganska litet med 2 enkelsängar stående nära varandra,vid ca 04.30 vaknar jag av att Petter som ligger i min säng, morrar och skäller, när jag tittar upp skriker jag rätt ut, bredvid min säng står en troligtvis kvinna med långa ben i typiska 70-tals byxor,vida ben ,hög midja med skärp och tajt tröja, jag ser bara upp till midjan,först så tror jag att det är en fysisk person som står där,men förstår snabbt att det är "något annat"....jag orkar inte bry mig utan säger till Petter att det är lugnt,vänder på mig och somnar om lika fort som jag blev väckt...

Vet att jag hann tänka: Man får inte mer än vad man klarar av....och det var ännu inte slut ... 

Tack för att ni läser/Marie <3

J

Äventyret börjar...

20 Mar 2015

På Torsdag morgonen vaknade jag av att regnet fortfarande strilande ner,rått och kallt...jag hade fått ett sms från transportör "cowboyen" att resan över till Barcelona hade gått utmärkt och att hästarna mådde bra,vilket kändes skönt att få veta.Den Engelska damen som var spekulant på vindskyddet hade ochså lämnat meddelande om att hon ville köpa det,vilket jag blev mycket tacksam över,jag hade haft det utlagt på flera försäljningssighter och även lagt ut det på flera "agenter" som då tar provision om dom lyckas sälja det,men ingen seriös köpare hade visat intresse på den tiden det varit till salu.köpesumman var förstås inte i närheten till vad jag hade betalat,men något är ju bättre än inget...poolen som jag hade köpt och installerat till huset,köpte hyresvärden så det kändes bra att ha fått tillbaka lite utlägg.Så en timme innan jag åkte kom kvinnan och vi gjorde upp affären,det kallar jag flyt när det ordnar sig i elfte timmen !

Jag packade det sista,gjorde matsäck och provianterade upp för mig och hundarna så att vi skulle klara oss tills vi skulle vara hemma i Sverige på Lördag eftermiddagen,jag hade förberett mig på att köra nonstop från Barcelona till Kiel för att ta båten till Göteborg och då är det bra att ha mat och dryck i bilen så man slipper stanna i onödan.

Jag hade hittat någon ruttbeskrivning från Barcelona till Kiel ,186 mil som skulle ta 16.5 timmar att köra,då beräknat utan släp,så jag la till 6 timmar i beräkningen.....ingen bra kombination för en tidsoptimist med ickemattematiskt sinne..... jag hade även skrivit ut denna rutt så jag hade alla olika vägnummer väl dokumenterat.

Till slut var det klart för avgång,jag gick ett xtra varv och kollade så att inget var glömt,sa hej då till huset och tackade för mig,la nyckeln på överenskommen plats,öppnade och stängde grinden för sista gången....

Då var jag på väg till hamnen i Palma,jag hade frågat en del vänner om dom visste var från hamnen båten gick,det finns 2 färjor,och alla trodde den gick från den kajen som låg så att man från mitt håll fick köra genom Palma,ok så jag litade på "publiken"...

Väl ute på motorvägen så ser jag i backspegeln att 2 ljus på transporten inte lyser...men det finns ingen tid till att fixa det nu,så jag tänker att det får jag fixa på någon mack i Barcelona...jag hade bestämt möte med Victoria i hamnen och förvånansvärt var jag i tid 11.30,båten gick 12:00.

Väl där hittar jag ingen färja till Barcelona ,får lite panik och kör mot enkelriktat och möter 2 motorcykelpoliser,som ser lite stränga ut...jag ber om ursäkt och leeer... under tiden har Victoria kommit och hon kör före mig och försöker hitta rätt båt,till slut frågar vi någon som jobbar i hamnen och han säger att den båten som jag ska med inte går från den här hamnen, utan från hamnen som ligger på andra sidan Palma!! Gode gud, nu blev det bråttom,Victoria typ escorterade mig ,banade väg bland alla bilar och trafikljus,väl på rätt kaj,säger vi snabbt hej då och jag dundrar vidare mot båten,som jag inte nu heller hittar...kör åt helt fel,får backa tillbaka,ser någon slags personal som vinkar till mig,när jag kommer dit,säger en kvinna att jag måste till terminalen och hämta biljetterna! Jag säger att enligt bokningen på nätet,så behöver jag bara visa bokningsnummret,men NEJ, jag måste ha biljetter...så in i racerfart till terminalen,får biljetterna,in i bilen igen,dom visar med handen var jag ska köra...ser fortfarande ingen båt,så till slut kör den kvinnliga personalen före i sin bil så jag äntligen kommer rätt. Då är klockan 8 min i 12:00 ,och det är bara min bil och transport som inte kört på,så jag känner mig helt desperat och ropar att jag MÅSTE med den här båten ! så 3 min i 12:00 är jag äntligen parkerad på båten!!

Min bil har ju tonade rutor och var så fullpackad så hundarna syndes inte,vilket jag var mycket tacksam över för då kunde dom vara kvar i bilen,vilket inte är tillåtet,det finns ett speciellt hunddäck med burar som ligger utomhus på båten,vilket blir svinkallt och kan bara tänka mig vilket stress och panik det skulle innebära för dem om dom hade blivit tvugna att vara där under så många timmar. Så jag drog ner rutorna så diskret jag kunde och hoppades att ingen personal på båten skulle upptäcka dem,själv fanns det inte en chans att jag denna gång kunde "gömma" mig i bilen som vi gjorde på hitresan,dels var det inte så många bilar med,personal "överallt" och det var omöjligt att fälla sätet eftersom det var fullt med grejjor bakom ryggstöden.

Jag intog en av "salongerna",fördelen med att resa i Februari var ju att man kunde spendera och förvandla en hel rad med fåtöljer,så det blev en soffa !! Jag intog min lunch,hemlagad pasta som blivit över efter Victorias och min avskedsmiddag föregående kväll,sms:ade,kollade Facebook m.m så länge det fanns teckning för internet.Sedan började det att gunga ordentligt, att ta sig till toaletten krävdes rejäl koncentration att hålla sig "på mattan",jag brukar inte vara sjösjuk,men kände att det var rejält gränsfall,kom då på att någon nyligen berättat för mig att horisontellt läge är det bästa vid sjösjuka,så jag kurade i hop mig på min "soffa" och lät mig vaggas av vågorna och lyckades tillochmed slumra till lite då och då.

19.30 var det äntligen dax att gå ned till bilen vilken hade blivit översköljd av smutsigt vatten,såg knappt ut genom fönstren,hundarna hade skött sig perfekt och när jag körde ut från färjan och tog land i Barcelona stad hade det hunnit att bli mörkt,jag letade efter någon skylt som evu skulle visa vägen till Frankrike AP 7...stog ingenting om några vägar överhuvudtaget,så det var ju bara att följa strömmen av trafiken i en bil som jag knappt såg ut i och hoppas på att några vägskyltar skulle dyka upp...

Men det dök upp något helt annat...

Tack för att ni läser/Marie <3

Resan från fincan i Inca,till gården på Sjötorp....

18 Mar 2015

Den 30 dec talade jag om för min hyresvärd att jag ville säga upp fincan,jag hade 2 månaders uppsägning,men värden var gullig och sa att det räcker med en månad och att jag kunde bo kvar även om det skulle bli några veckor in i Februari,eftersom jag inte visste när en passande transport skulle finnas för hästarna.

Jag hade hela tiden haft kontakt med den Svenska transportören under hela hösten,( nu är det enbart ägaren som kör själv,dom 2 förra transportörerna finns INTE längre kvar ...)

Anledningen till att vi hållit kontakten om kommande resor berodde delvis på att jag var lite bekymrad över ena hästens viktnedgång efter den varma sommaren och det kändes bra att veta att hemtransport lätt kunde ordnas om så skulle behövas.

I slutet av December fick jag meddelande om att dom planerade en transport i slutet av Jannuari ,så planeringsmässigt passade det ju bra.Tyvärr avbokade hästarna som skulle till Spanien och resan blev därmed inställd på obestämd tid....började likna samma visa som när vi skulle från Sverige ! Jag ringde runt till de häst kontakter jag lärt känna på Ön,och i slutet av Januari fick jag ett positivt besked,en Svenska hade en häst som skulle till Sverige och det fanns även plats för mina 2 hästar,detta på en riktigt stor transportlastbil, datumet skulle bli den 15 Februari som några dagar senare ändrades till den 5 februari.

Denna transport hämtade upp hästarna i ett övernattningsstall i Barcelona,så en transportör från Mallorca skulle frakta dem med färjan i sin lastbil och lämna hästarna i Barcelona för vidare färd. Nu blev allt mycket bråttom,hästarna måste ha något slags intyg för att få lämna ön,så jag mötte upp den Malloriqanska transportören som visade sig vara en riktig Cowboy :) på något slags konsulat ,där vi fick låtsas att det var hans hästar...fick ochså reda på att Palerider och Jamezon vistats illegalt på ön...tydligen skulle jag ha anmält att jag anlänt med 2 hästar...ialla fall efter lite kohandel fick jag dom papprena som behövdes.

Tanken på att åka själv genom hela Europa var ingenting som jag såg framemot,jag har ganska dåligt lokalsinne och oron över att evu hamna på fel väg med en fulllastad bil,transport och 2 hundar var inget jag önskade mig...Så det var bara att fokusera på min kommande uppgift,stänga ute negativa tankar,träna lite mental tuffhetsträning med Lars-Eric Uneståhls effektiva CD-skivor,och börja att packa...

När jag lämnade Sverige så kördes möblerna för sig med ett transportföretag,jag hade ganska mycket foder och Laxåpellets säckar lastade i transporten,viket nu var slut och det fanns alltså lite mer plats än på hitresan.Så i min fantasi hoppades jag på att en stor 7sitsig divansoffa med pall, stort matbord,8stolar,vardagsrumsbord,mattor,tavlor,gardiner,massor av SussiLikläder,10 kartonger prydnadssaker och husgeråd,16 fulllproppade väskor,2 stående klädhängare,sadlar,träns,hästtäcken,schabrak ,putsboxar,hästskor,hjälmar,uppsittarpall m.m. toppat med 10 st hindersockerbitar och 5 plastbommar.....skulle få plats i en hästtransport..

Eftersom jag inte kunde "provpacka"så tog jag denna chansning och levde med ovetskapen i ca 3veckor om hur det skulle gå.Under den tiden fick jag konstigt ont i hårbotten,otroligt öm och även väldigt öm i huden vid pannan och i bland ned mot ögat,hade dock inte tid att lägga så mycket tid på det.

Hästarna skulle lämna ön den 4 februari på morgonen,och jag den 5 februari ,så på kvällen den 3 februari skjutsade jag dom till en ridanläggnig nära Palma där dom fick sova i fina boxar och i Stall över natten,viket hästarna verkligen uppskattade,hade regnat flera dagar&nätter...

Till min hjälp hade jag tusenkonstnären Victoria Österberg,(jag brukar inte nämna människorna jag skriver om med deras namn, men i det här fallet vet jag att det är ok,och jag är glad över att få göra det !)

Tillbaka i ösregnet till fincan och började att packa....jag säger bara det, jag blev nervösare för varje grej vi packade in,och blev mer o mer Närking..."Det här går aldriiig"...Men Victoria höll modet uppe och planerade som den värsta logistikaren ,millimeterpassning. Vid midnatt kände vi oss rätt möra och beslöt att packa resten,ca lika mycket till nästkommande dag.

På morgonen körde jag till stallet i Palma och var med och lastade på hästarna på den stora lastbilen som skulle ta dem till Barcelona efter 7,5 timmar på båten,sammanlagt en resa på ca 12 timmar,Paylen och Jamezon skötte sig perfekt och klev på utan protest,men åh vad det kändes i hjärtat att "släppa" i väg dem själva...

Tidsoptimist som jag är så hade jag fåtten spekulant på hästarnas vindskydd som ville komma och titta kl 10:00. och klockan 10.30 hade jag bokat in ett litet frisörbesök...Jag hann precis....

Klockan 13:00 var logistik chefen Victoria på plats och vi fortsatte packa i regnet....oron över att inte få med allt spred sig mer och mer,precis när vi trodde vi fått med allt, dök det plötsligt upp stora läderdynor till soffan som aldrig verkade ta slut..

Jag langade saker till Victoria som klättrade som en klättermus och hittade små hålor lite här och där och placera grejjor,när hon kände sig nöjd och trodde hon fått in allt ,pekar jag lite försiktigt på dom 10 sockerbitarna medföljande 5 plastbommar...den blicken var inte snäll som jag fick,och efter ha lastat in 16 handväskor började hon starkt att tvivla på min mentala hälsa...:)

Men tro det eller ej,men den kvinnan lyckades få in alltihopa!!! SÅ fullpackat överallt,knappt plats för mig på förarplatsen..

Så dumt att inget foto togs,men fokuseringen var för stor för att tänka så konstnärligt! När jag sedan skulle flytta på bilen & transport,ser plötsligt Victoria att 2 ljus inte lyser på kärran...efter lite omruskningar med kontakten och lite fuktspray,så lös den...i alla fall mer än förut..i bland...så något var ju inte ok.Viktoria promotade att jag skulle åka till någon verkstad nästa morgon och låta någon kolla på det....men jag tänkte,det funkar säkert bättre i morgon....

Så var min sista dag på fincan till ända,och jag och hundarna sov sista natten i detta gamla hus...det var nog tur att jag inte visste vad jag hade att vänta mig,för jag sov riktigt gott den natten...

Fortsättning följer.....

Tack för att ni läser/Marie <3

Home sweet Home....

15 Mar 2015

Tänk vad tiden går fort....jag har redan varit hemma här i Sverige,Örebro i över en månad !

För er som inte vet, så har jag alltså lämnat min lilla fina 300-åriga finca i Inca och Mallorca,i alla fall för den här gången,återvända kommer jag att göra många gånger inte bara för Öns skull, utan ochså för att hälsa på alla fina vänner jag fått förmånen att lära känna,att bo permanent där igen kan jag mycket väl tänka mig,men i så fall senare i livet.

När jag,hästarna och hundarna åkte förra året i slutet av Maj till en gård på Mallorca jag bara sett på bild så försökte jag nollställa mig så mycket som möjligt inför vilka beslut jag skulle komma att ta angående att bosätta mig permanent eller flytta tillbaka hem till Sverige, många sa till mig att dom trodde att jag aldrig skulle komma tillbaka,jag hade verkligen ingen aning om hur det skulle bli och lyckades nollställa mig så pass mycket så att jag inte påverkade mig själv.

Tiden där själv med mina djur har varit SÅ lärorik på så många olika sätt,jag är så tacksam över allt jag lärt mig,ser saker i annat perspektiv,fått uppleva saker av både yttre och inre karaktär,tänjt ytterligare gränser för mig själv genom en massa nya utmaningar.

Att ha fått bott i "verkligheten" på denna vackra Ö och få ha levt ett liv så annorlunda mot i Sverige är något som jag ska försöka förvalta, ta lärdom av och eftersträva att behålla den något enklare livsstilen som det inneburit.

Jag kan tala om att valet som jag till slut gjorde var inte lätt,i början och hela hösten fick jag nästan ångest av att tänka på att evu lämna min lilla finca,vilket jag trivdes så bra,kändes som mitt eget eftersom jag inrett den med mina egna möbler,porslin, prydnadssaker m.m och när jag gav hästarna sitt natthö under en stjärnklar himmel,ofta med månen lysande kändes det helt magiskt,som om jag var i paradiset....

Oktober,November och December var underbara månader, mestadels fint väder,några regn och blåsdagar lite då och då,dock blir det ochså lugnare och lugnare på Mallorca med allt vad det innebär,och jag kände mer och mer att min kreativa sida fick för lite näring,jag mår som bäst när jag har nya projekt på gång,när jag känner energin flöda,och längre perioder utan det ,tror jag inte är nyttigt för mig !

Min längtan efter mina nära, kära och resterande djur hemma,har ju varit stor hela tiden vilket jag kämpat mig i genom och "lärt" mig leva med,men tanken blev en dag väldigt tydlig, människor finns inte i all evighet och jag kände att jag vill inte missa mer tid med dom som står mig nära,och Mallorca finns kvar.

Jag har förstått att jag hade tur med både huset och en snäll hyresvärd,fukten som jag blivit varnad för märktes inte av mycket i huset,mer att "ordspråket" kallare inne än utomhus stämde perfekt.I slutet av Oktober började jag att elda i en av kaminerna enbart på kvällarna och då var det bara mysigt...sen någon månad senare,inte lika mysigt och ganska så arbetsamt att hålla värmen i huset,fick även en gaskamin att kompletera med,men skulle jag bort någon kväll var jag tvungen att ta med hundarna,dom var då i bilen,varmare än i huset...

Hästarna hade ju sitt "utestall" med mycket halm och fri tillgång på hö ,men när regnet och stormarna blev ihärdiga var det inte så kul för dom att klafsa runt i leran,och typ omöjligt att rida.Jag saknade ochså tillgången att rida på "riktigt",träna hoppning och markarbete,vi var ju till en ridanläggning några gånger,men tyvärr svårt att få någon riktig kontunitet då jag alltid var beroende av att någon mer var med då jag transporterade båda hästarna.Å andra sidan är jag så tacksam över att få ha upplevt ridturerna på små smala bergsvägar med fantastisk utsikt,och vilken miljöträning hästarna har fått!!

Jag upplevde det dock inte optimalt för djuren utifrån mitt sätt att se det,sommaren var grymt varm,små läskiga flugor som bits,speciellt fanns dom vid analöppningen på hästarna,konstiga helikopterlikande insekter som jagade dom,styngfluganslarver på benen. Camomillthe i sprayflaska hjälpte någorlunda mot flugorna.Jag vet ialla fall nu,ska jag ha hästar på Mallorca så ska jag ha ett mycket välisolerat stall som stänger värmen ute ,så dom kan få stå inne under dom varmaste timmarna,samt under regniga vintermånader,och en bra ridbana! Och bo så,eller ha dom inackorderade kostar mycket pengar...

Hundarna hade det svalt och skönt i stenhuset,dock blev dom invaderade av löss,vilket visade sig efter div medikamenter att det enda som hjälpte var en tablett som heter Comfortis,som gör att PH värdet förändras som gör att lössen inte gillar det.

Sen är ett specialhalsband mot fästingar och den mycket farliga Sandflugan obligatoriskt,inte heller så billigt,comfortisen kostade ca 500kr för bäda hundarna/mån, halsbanden ca 500kr för en säsong. I januari toppade vovvsingarna med en liten öronskabb a 800kr....

Som tur var levde jag i alla fall billigt,min inköpslista kostade mig ca 1000kr/mån,äta middag ute från ca 80-150kr inkl.vin och gratis inträde till klubbar ody.Bensinen lika dyr som här! Jag känner mig fullkomligt nöjd med min tid på Mallorca,jag har jobbat som Nanny,haft coachklienter,husgäster,sålt SussiLi kläder,smycken, även har en del ridkläder från stallstugan sålts på Ön.

När jag väl bestämde mig för att åka hem var beslutet inte svårt, jag rejält uttråkad och hade bestämt mig för att ensam köra hem genom Europa,inte tala om för någon att jag skulle komma,utan hade planerat att glida ner på gården hemma en Lördageftermiddag,när jag visste att "alla" skulle vara hemma.....

Men oj vad jag bedrog mig, det var jag som blev rejält överraskad,och inte på något trevligt sätt....om det kommer jag att berätta i kommande blogginlägg.....så mycket sjuka grejor... ni som inte läst om resan TILL Mallorca,kan jag råda er att göra det först innan ni läser hemresan...

Tack för att ni läser <3 /Marie

ytterligare ett mål uppnått....

30 Dec 2014

Jag kanske inte har berättat att jag för ca 20 år sedan hittade ett gammalt kollegiblock,som jag för ytterligare 15 år sedan skrivit ned saker som jag velat ha i tur och ordning, vilket jag totalt hade glömt bort att jag hade skrivit...

Det stod i alla fall: Saker jag vill ha i tur o ordning. 1. En hästtransport. 2. En hästgård 3. En ridbana. 4.En Swimmingpool 5. En hästsportsaffär.

Vilket till min förvåning hade infriats, samtliga saker i önskad ordning!!

Detta som jag nu ska berätta,hade jag inte ens skrivit ned,men som jag plötsligt kom på, faktiskt har slagit in ....

För ca 10 år sedan var mitt liv ganska så hektiskt, ca 3 jobb,mycket hopptävlande med då mina 2 döttrar på sina ponnier,och även jag med min dåvarande häst Gunnar <3 ,hus,hundar katter o alltid 1000 järn i elden,gjorde att jag vid flera tillfällen önskade mig att jag bodde ensam med bara mina djur i en liten stuga i skogen.

Ett helt lugnt ställe utan stress, utan jobb,inga tider att passa, inga måsten,bara vara helt själv och ta dagen som den kommer....

 Och NU är det precis vad jag gör,fast på en gammal finca på Mallorca....

Så ge aldrig upp era drömmar.....det är stor chans att dom blir verklighet utan du ens märker det...

Känslan av lycka när jag lyckats göra någon annan lycklig !

4 Nov 2014

I mitt arbete som Coach inom så många olika ämnen/delar av livet, så är syftet att lyckas förmedla en känsla av att en förändring är möjlig för alla som vill.....

Kan vara så enkla saker som att få tips på verktyg inom kommunikation,förhållningssätt, på hur vi ändrar orden när vi kommunicerar, för att undvika onödiga missförstånd,att säga vad man vill utan att få den andra personen att känna sig attackerad eller kränkt .

Jag hade en mycket trevlig kvinna här på besök,som vill "alla" så väl,men som ibland ändå upplevde att det inte kändes riktigt bra alla gånger....

Vi hade några timmars Coaching, där jag ställde frågorna, hon hade ju själv svaren.

Det är ju därför det blir så tydligt och att snabba resultat infinner sig, när clienten SJÄLV vet, jag ställer bara dom rätta frågorna!

Min lycka i detta gör mig varm, när hon säger att det var en av de bästa semestrarna någonsin....

Vill tillägga att kvinnan var över 65 år...så det är aldrig försent  <3

Nya erfarenheter....

14 Oct 2014

Creating good life, Marie Louthander

Upplever så mycket tankar och känslor,som jag aldrig gjort förr, rena rama Bergodalbanan,,lyssnar till mitt hjärta,lyssnar till mitt huvud...väger för och emot,... analyserar och funderar,vissa dagar lyckas jag släppa all ovetskap och bara lever i nuet med mina älskade djur...
Är otroligt tacksam för tillgången till havet som är som balsam för kropp&själ..... blir glad varje gång när jag fortfarande känner mig nyfiken & odödlig !!!

Sååå Viktigt....

1 Sep 2014