Så mycket blandade känslor...på en och samma gång....

Plötsligt hade drömmen blivit verklighet,allvar,glädje,nervositet,vemod,overklighetskänsla,upprymdhet,sorgsenhet allt i en salig röra,som for runt i mitt huvud hit o dit... Wolfgang hade lovat att ringa när han hade ställt av mina möbler på fincan i Inca,som jag igentligen inte hade en aning om hur den i gentligen såg ut... Wolfgang är en man med mycket bestämda åsikter om det mesta, så när han ringde var jag riktigt nervös...han kunde likagärna säga: Där ställer jag inte av några möbler, där kan du för f-n inte bo !! Jag blev dock lugn när han sa: vilket guldställe! Därifrån kommer du nog aldrig flytta! Nog för att jag litar på min magkänsla,men nu kändes det nästan tryggt,någon klok människa från Sverige har sett den och godkänt den!!

Jag började att packa saker som jag tycker mycket om,mina änglar,favorittavlor,"fin porslinet",grytor,hushållsassistenten...tänkte på den vedeldade ugnen, vilka bullar det skulle kunna bli!

Det kändes dock ganska så smärtsamt att plocka bort så mycket saker och det såg konstigt ut med dom sofforna jag hade möblerat om med i vardagsrummet osv. Då jag också höll på med att utrusta uthyrningsstugan,var jag på "Bra begaganat" och plötsligt sprang jag på en perfekt skinngrupp,och en stor passande matta!! För det otroliga priset av, tillsammans 700kr! Nu såg det ut som ett hem igen...

När allt var packat och klart för mig,hästarna o hundarna såg hästtransporten ut som en loppmarknad, med Laxåträpellets i botten, häst o hundmatsäckar,vitaminer,flyttkartonger,tavlor,fyllda plastsäckar och slutligen fick jag trycka in cavalettiblock o bommar,trodde jag skulle få plats med alla hinder...är det det som kallas positivt tänkande....eller tids/packnings optimist..??

Natten innan avfärd sov jag 4 timmar,som vanligt mer att göra än vad man tror,och så sorgligt att det nu var så definitivt att lämna huset jag bott i 27 år och 3 månader, och under den tiden endast varit borta själv i 3 veckor,det kändes inte bra att göra sina närmaste ledsna..det var otroligt jobbigt och krävdes mycket styrka att verkligen genomföra det jag planerat för så länge...samtidigt vet jag att förändringar är utvecklande och troligtvis nyttigt för samtliga inblandade..

Efter mina 4 timmars sömn var dagen D här och dags för avresa,och det blev ett äventyr som heter duga...

24 Jun 2014
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)