Trippeltrubbel....2...

Börjar först med en liten redigering gällande hundarnas biljettpris,35eu, INTE 350eu ,har vissa problem med dessa Euron...:) Vi vaknade strax innan övriga passagerare började komma ner till sina bilar, vi hade lyckats att inte blivit upptäckta under natten,trodde vi tills en besättningsman gick förbi bilen,log och gjorde ett"sovtecken"....Tack för att han lät oss sova! Hundarna hade inte rört sig eller ett pip på hela natten igen,,,vilka hundar,Petter o Benny,ni var helt fantastiska under hela resan!

Då var det bara att ta sig ut ur båten,med ansiktet ändå mer svullet av betten,(Mosqito bett blir alltid större under ett dygn, innan det börjar vända)

Jag ringer Karin,mäklaren,och hennes man ska möta upp oss på en mack i Inca,hon kommer senare,det blev ju lite omändringar pga.ett dygns försening... Vi hittar utan problemoch medans vi väntar vid Macken kl 07.30,stannar hästlastbilen bakom oss,chaufförena går in på Macken föratt handla något,Vår vägvisare dyker upp och vi börjar den sista biten ca 4 km till fincan,efter halva vägen så ser vi inte längre lastbilen... Jag stannar på en liten väg,och AnneLi går ur bilen och ser att lastbilen stannat efter landsvägen,hon springer dit och även Karins man kommer dit för undsättning... Nu visar det sig att Hästlastbilen fått en jättepunktering på ena bakdäcket..det visar sig sedan att det blivit sönderskuret,samt att dom blivit rånade på plånböcker o telefoner,när dom lämnade lastbilen olåst med nycklarna i när dom gick in och handlade....men hallå....yrkeschaufförer borde kanske veta bättre...

Reservhjulet låg kvar i den tomma hästtransporten i Valencia...eftersom det var på en Söndag så var alla verkstäder stängda,lastbilen lutade orosväckande mycket...då tyckte jag verkligen synd om hästarna...bara ca 5 min kvar på resan.. Karins man skulle försöka fixa hjälpoch Karin hade hunnit att komma,så AnneLi och jag åkte vidare till fincan.

Och där var värsta välkomstkommiten..Ägaren med fru ,dotter och son...strax efter kom Stephanie, som flyttat hit från Tyskland för 7 mån sedan,horsemanshiptrainer och har 3 hästar, tillsammans med en bonde och höleverans,sedan dök snickaren och en till som skulle fixa till någon liknande "ridbana"... Kul, det kändes att bli presenterad för alla dessa nya människor med typ "missbildat" ansikte, samma kläder,dag som natt,ingen dusch,tandborstning m.m. på 5 dygn...:)

Karin får meddelande från hennes man som säger att punkteringen inte går att fixa på plats,utan måste forslas till en verkstad,hästarna måste alltså lastas ur på en trafikerad väg,och jag ska ensam leda båda 2 ca 3 km,eftersom de hästvana människorna hade åkt,ber en ny bön,tar med tränsen och får skjuts ut till vägen.

Tack o lov att hästbilen var sprillans ny,och vägassistans ingick, vilket nu ena chauffören fått kontakt med, dom lovar att vara på plats inom 30 min,och fixa däckbytet på plats. Törs knappt tänka på hur det hade gått att leda dom i en miljö som definitivt inte är vana med,smala murvägar, med skällande hundar,får med bjällror,hästar m.m. var dom än vände huvudet... Den andra chauffören hade fått hjälp att göra en anmälan hos polisen.

Jag åker tillbaka till huset och AnneLi hade redan börjat att lasta ur transporten,vi sätter i gång i en rasande fart, när jag lastar ur det sista som legat i sadelutrymmet på transporten,sitter en regnkappa fast i någonting på väggen....det visar sig att den har legat emot en liten lampa som tydligen har lyst automatiskt hela tiden,och bränt ett hål rakt igenom yttertyget och fodret,samt smält ner plastkupan till lampan.... Ängla vakt igen....TACK!!

Efter ca 1 timme får jag ett samtal från Assistansservice,som vill ha en vägbeskrivnig till fincanjag tror då förstås att hästbilen är klar och att chauffören har bett dom ringa,eftersom han åter igen inte har någon telefon,så jag säger att jag åker och möter upp dem. När jag nästan är nere vid stora vägen,ser jag en bärgningsbil som står på en liten avfartsväg,tänker inte så mycket på det utan åker förbi den,då ser jag i backspegeln hur ena chauffören kommer springande viftandes... DÅ ser jag,HÄSTLASTBILEN med HÄSTARNA i,står på bärgningsbilen...bön igen...jag lyckas förvånansvärt nog hitta tillbaka via dom mkt SMALA vägarna,väl på gården ropar jag på AnneLi hysteriskt att hon ska skynd sig med kameran,för nu tyckte jag att det f-n är näst intill sinnessjukt...

När dm "tippar" av hästbilen, är det inget litet lut typ 70 gr,JA, då var hästarna stressade...och ljudet när fälgen drogs mot gatan..Så duktiga,Paylen o Jamezon,tålmodiga och lyckades att inte flippa ut vid urlastningen... Inget jag skulle rekommendera,tror knappt det är sant,när jag tänker tillbaka. Så skönt att få släppa dem i hagen och veta att nu ska dom bara få vara ,tur att dom har lite att ta av... Ja, mina älskade hästar, ni har varit fantastiska på det här äventyret!

Nu återstår det bara att se om ni gillar Mallorca lika mycket som jag...

12 Jul 2014
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)